b.c. 1527, Milan, d.1593, Milan Italian Giuseppe Arcimboldo Galleries Arcimboldo was born in Milan in 1527, the son of Biagio, a painter who did work for the office of the Fabbrica in the Duomo.Arcimboldo was commissioned to do stained glass window designs beginning in 1549, including the Stories of St. Catherine of Alexandria vitrage at the Duomo. In 1556 he worked with Giuseppe Meda on frescoes for the Cathedral of Monza. In 1558, he drew the cartoon for a large tapestry of the Dormition of the Virgin Mary, which still hangs in the Como Cathedral today. In 1562 he became court portraitist to Ferdinand I at the Habsburg court in Vienna, and later, to Maximilian II and his son Rudolf II at the court in Prague. He was also the court decorator and costume designer. King Augustus of Saxony, who visited Vienna in 1570 and 1573, saw Arcimboldo's work and commissioned a copy of his "The Four Seasons" which incorporates his own monarchic symbols. Arcimboldo's conventional work, on traditional religious subjects, has fallen into oblivion, but his portraits of human heads made up of vegetables, fruit and tree roots, were greatly admired by his contemporaries and remain a source of fascination today. Art critics debate whether these paintings were whimsical or the product of a deranged mind.. A majority of scholars hold to the view, however, that given the Renaissance fascination with riddles, puzzles, and the bizarre (see, for example, the grotesque heads of Leonardo da Vinci, a fellow Milanese), Arcimboldo, far from being mentally imbalanced, catered to the taste of his times. Arcimboldo died in Milan, to which he retired after leaving the Habsburg service. It was during this last phase of his career that he produced the composite portrait of Rudolph II (see above), as well as his self-portrait as the Four Seasons. His Italian contemporaries honored him with poetry and manuscripts celebrating his illustrious career. His hidden-face still-lives are a possible influence on his younger Lombard contemporary Caravaggio, whose painting of fruit in the Brera museum in Milan ranks as one of the earliest independent still-lives. When the Swedish army invaded Prague in 1648, during the Thirty Years' War, many of Arcimboldo's paintings were taken from Rudolf II's collection. His works can be found in Vienna's Kunsthistorisches Museum and the Habsburg Schloss Ambras in Innsbruck, the Louvre in Paris, as well as numerous museums in Sweden. In Italy, his work is in Cremona, Brescia, and the Uffizi Gallery in Florence. The Wadsworth Atheneum in Hartford, Connecticut, the Denver Art Museum in Denver, Colorado, the Menil Foundation in Houston, Texas, and the Candie Museum in Guernsey also own paintings by Archimboldo.  Related Paintings of Giuseppe Arcimboldo :. | Erzherzogin Anna | the jurist | Der Herbst | Fire | Winter |
Related Artists:
William henry mander
fl.1880-1922
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Charles Warren Eaton
painted The Stump Lot in 1857 - 1937